Konstigheter

Jag gick till Gammelgården med en bok i högsta hugg. Jag köpte en kall öl med tanken att avnjuta denna under samma stund som jag läste min bok, framför brasan. Det slutade med att boken låg på bordet framför mig, ölen var slut och jag stirrade in i elden. En känsla av tomhet överföll mig och läsandet kändes inte alls aktuellt längre. Under den korta promenaden hem slog det mig vart jag är - i Björkliden, på en fjällanläggning, långt bort från alla vänner jag nu önskar att jag hade omkring mig. Även fast det kanske inte är så konstigt att jag är just här så är det ändå konstigt, om man tänker på det. Hur det kan bli.

Imorgon är det en ny dag. Alltså nya tag.

Inget illa menat...

..men varför skriver typ ingen några kommentarer till mina inlägg? Är det så att ingen läser, eller har något att säga, eller helt enkelt inte bryr sig? Jag har skrivit 10 inlägg på två dagar och har fått, summa sumarum, 2 (!) kommentarer. Hade hoppats på det dubbla i alla fall. Jag vill ha lite respons, är det för mycket begärt? Kanske. Men jag fortsätter mitt skrivande och hoppas att under de kommande 10 inläggen i alla fall två till kommer att kommentera något.

Till er som kommenterat; Guldstjärna till er!

Strålande dag

Dagen har varit underbart skön. Cirka -7C, vindstilla och strålande sol. Har varit ute i ungefär två timmar och njutit, traskat runt och lapat sol som faktiskt redan nu värmer en del.

Det är svårt för mig att visa er, med bilder från en mobilkamera, hur riktigt fint det är här uppe en dag som denna. Men bilder säger mer än tusen ord säger man ju så här kommer några bilder från dagen.

Klarblå himmel och strålande sol. Underbart! Dagens väder ger en bra försmak till hur det kommer vara här upp om cirka en månad.
En helt naturlig Lisa som är ute i friska luften. Och snygg jacka har jag också, tyvärr inte min.

Kalken sabbar

Det är något skumt med vattnet här uppe - både i Abisko och Björkliden. Vattnet gör mina naglar sköra. Fnasiga. De går sönder hur lätt som helst vilket göra att långa naglar är helt uteslutet här uppe. Det är inte ens lönt att försöka. Jag tror mig dock veta vad som är boven i dramat men kan inte göra något åt det. Det är nämligen kalken. Vattnet är kalkrikt och det är enda anledningen som jag kan se till varför mina naglar misstrivs så.

Är det någon annan som har en bättre förklaring så säg.

Jag och Patrik

Under förra våren då jag gjorde praktik på turiststationen så var Mammas nya kille rätt populärt. Och då blev jag också rätt populär på grund av att jag hade samma roliga dialekt som "Pite Patrik" i just Mammas nya kille. I princip varje gång jag pratade med de största Mammas nya kille - entusiasterna så pratade de "pitmåle" med mig, eller de försökte i alla fall. I år är det ingen skillnad. De av entusiasterna som är kvar från förra året ändrar glatt sin dialekt då vi samtalar och jag börjar tro att det bara blir så av farten, att de inte tänker på det. Men mig gör det inget. Det är minst lika kul för mig att höra dom prata en misslyckad fel dialekt som det är för dom att höra mig prata en klockren äkta dialekt.

Något att se fram emot

Det har varit lite tunt på seriefronten på sistone. På grund av strejken i USA så har serie efter serie tagit slut på avsnitt och jag har sörjt. Serierna är som känt en stor hobby för mig och att inte kunna följa dem regelbundet har varit tungt. Men nu lättar det lite på dramatiken då Men In Trees har tagit fart igen. Bättre än ingenting. Ikväll då jag kommer hem efter jobbet ser jag fram emot att bädda ner mig och följa Marin & Jack åter igen.

Så här bor jag

Jag har förstått att en del av mina vänner är lite nyfikna på hur jag har det här uppe - hur jag bor, hur det ser ut i omgivningen osv. En del av er har haft turen att besöka detta lilla samhälle men för er som inte har hängt på upp någon gång så kommer det att dyka upp lite bilder framöver över hur det är här.

Jag har bestämt mig för att börja visa mitt enkla boende.

Här är byn där större delen av personalen huserar. Dessa hus är trerumslägenheter och det är i ett sån jag bor för tillfället.
Min lilla hörna. Säng att sussa i. Dator att fördriva tid med. Hylla att ha diverse mindre saker. Och Tiger såklart.
Min garderob. Den räcker precis. Hade jag haft en socka till så hade den inte fått plats utan att byrån hade exploderat. Ovan på ser ni mina diverse produkter.

Jag hoppas att ni har överlevt den första guideningen och inte är allt för förskräckta. Det är inte så hemskt som det ser ut. Jag är ju van att bo litet och det här är litet på ett bra och annorlunda sätt. Sen har jag ett helt kök att spendera tid i om cellskräcken skulle bli för stor...

Att passa på

Tänk er att vara hund och älska att ligga i sängar och mysa, för det är ju så mycket skönare än golvet eller den tunna hundsängen. Då är det inte lätt på nätterna då sängarna är upptagna med människor som ockuperar allt det sköna. Därför njuter Tiger varje morgon då vi stiger upp och han kan hoppa upp och gosa och relaxa i det sköna mjuka.
Oj vad skönt jag har det, tänker Tiger.
Några sekunder senare blir han störd av en fotoblixt och bli lite upprörd. Men slappnar snabbt av igen och återgår till att njuta.

Kvällslektyr

När jag går till sängs om kvällarna gör jag det med boken Låt den rätte komma in, skriven av John Ajvide Lindqvist. Boken beskrivs som en barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer. En aning udda mot för vad jag brukar läsa men ändå bra på sitt sätt.

Min hörna

Här har jag spenderat tre timmar ikväll. Tre timmar som flög förbi då de var rätt trevliga. Imorgon kommer jag stå där igen och jag hoppas att det kommer gå lika bra som ikväll. Disken är ett rätt skönt ställe att jobba på då man slipper kundkontakten och kan köra sitt eget race. Men i längden blir det nog rätt tråkigt då man lär sig arbetet på en timme, i princip.

Jag sitter just nu med en lätt huvudvärk som jag hoppas ska lätta efter en Treo. Trött är jag också, förmodligen för att kroppen inte är van vid arbete. Efter imorgon, och nästa vecka i städet, så ska jag nog vara fit for fight.

Fjällsol

Till snöbaren vid Kåppasliften gick pappa, Tiger och jag för att lapa lite av den värmande solen som äntligen har börjat visa sig.
Här är utsikten från vår bänk. Solen tittar fram bakom berget Nuolja och skiner upp skidbackarna.

Livet kan vara rätt okomplicerat ändå, vissa stunder.

En ny tid

En förändring i livet blir till ett måste för förändring av bloggen, av naturliga skäl.

Välkomna.