Vad är problemet?!

På eftermiddagen tog jag en uppfriskande promenad. Ganska fort blev jag irriterad över de fruktansvärt dåligt skottade gatorna, eller egentligen trottoarerna. Eller skottade, de är inte skottade över huvudtaget. Jag ställer mig frågan varför? Med tanke på hur pass många fotgängare som spatserar på Hagas gator så borde det väl inte vara mer än rätt att "gågatorna" görs tillgängliga så man slipper gå i bilarnas körfält... Det verkar ju uppenbarligen inte vara så man resonerar i det här fallet. Jag skulle gärna vilja veta vad tanken är.

Sanna i lådan

Visst kan alla förstå hur rädd jag blev, och hur oväntat det var, då Sanna dök upp ur tvättkorgen klockan 00.00 igår natt.
Ceepee!

Sköna söndag

Dagens datum säger 14 november. Det är mammas dag.
Snön dalar ner utanför fönstret och jag känner harmoni.

Snabb energi

Då jag inte får i mig speciellt mycket kolhydrater så märks det inte bara på vikten utan även på ökad trötthet, vilket vid tanken inte känns helt onaturligt. Nu provar jag Chisan. Den ska tydligen vara hjälpande och snabbt ge ny energi, och jag hoppas verkligen att så är fallet så att jag inte dricker denna i onödan då det smakar råttgift.
Min sambos föräldrar har varit på besök i helgen och det har varit hur trevligt som helst. Vi har gemensamt ätit och druckit gott, både hemmavid och på restaurang samt besökt diverse butiker och tittat på stans utbud. En mysig helg med familj helt enkelt.

Egentid

Alla behöver den då och då. Att bara få vara med sig själv.
Ikväll lagar jag en omelett åt mig själv, sen ger jag mig själv en varm lång värmande dusch och därefter placerar jag mig själv under en filt, alternativt ett täcke, i soffan och inväntar Grey's som börjar klockan nio. Sen lägger jag mig. Underbart.

Helgens samspel

Bland annat så spelade jag och min sambo 16 - bitars Nintendo. Det gick sådär för mig. Min touch var som bortblåst efter ett x antal års uppehåll.

Lördagskvällen bjöd på "parmiddag" samt krogrunda av fantastiskt trevligt slag. Jag, sambo och fina vänskaper njöt av varandras sällskap.

Söndagen har bjudit på kaffe och bulle i Gravmark. Där fick jag även mysa med en halt katt samt gosa med vit, fin huskey - tjej.

Under kvällen har jag och Sanna spatserat ute i kylan. Kallt, friskt och skönt. Nu försöker jag värma upp mig med en kopp grönt kärlekste med röda hjärtan i.

Imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter. Det känns fint.

Noll koll

I måndags morse vaknade jag i tron om att det var fredag. Då det några minuter senare gick upp för mig att det var måndag kändes det som en mur tegel föll över mig.
I morse vaknade jag förbannad över att jag försovit mig och att fredagen hade fått en värdelös start, sen insåg jag att det var lördag och inget kunde känts bättre just då.

Oktober - 88

Det går att läsa mammas handstil på baksidan av kortet - Okt 88.

Här var jag alltså tre år gammal, ursöt och som ett oskrivet papper.

Det här är handkrämen jag pratat om. Den ska ta mina händer till en helt ny nivå - från torra och trasiga till löjligt mjuka. Än så länge gör den ett strålande jobb.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan det finns en botemedel.
Jag önskar att det fanns ett nu, att det fanns ett för flera år sedan.
Det är två år sedan nu, tiden går så fort.
Jag saknar dig.

När det märks

Igår rensade jag ur garderoben från sommarkläder. Jag passade även på att prova plaggen för att se om det var värt att spara eller om de blivit för stort.

På bilden ovan ser ni en, i mina ögon, mycket söt tunika från Monki som jag införskaffade förra sommaren. Då satt den tajt, nästan lite för tajt, över brösten och armarna samt hade ett enkelt fall nertill. Nu hänger den som en rock, alldeles för stor.

Det var inte bara tunikan som hade blivit storlekar större på mig utan lite fler plagg kommer få skänkas bort till väl behövande. Även två par jeans är inne på sista versen men dessa har jag inte hjärta att lämna bort än.

Alltså, jag märker ju att jag blir mindre på vågen, och även i spegeln, men det är då man provar kläder som det verkligen syns. Igår började jag nästan gråta då det gick upp för mig vilken skillnad det är nu och då. Inte tårar av sorg utan tårar av glädje, för jag mår så himla mycket bättre nu.