Summa sumarum

Har man inte ätit på trettioen timmar så blir man 2,5 kilo lättare också.

Sjukling

Jag är inte hulkan. Jag åkte dit. En betydligt lindrigare version än Cissi, men ändå nog jobbig. Så nu är det ungefär trettioen timmar sedan jag åt någonting senast, bortsett från skvättar vatten, proviva och cola. Det konstiga är att magen inte utger sig för att vara speciellt hungrig heller. Men nått ska jag prova ge den idag. Och sen hålla tummarna över att det stannar där också.

The nurse

That's me! Cissi mår fortfarande riktigt dåligt och jag gör mitt bästa för att göra det enklare för henne. Mitt senaste försök är att koka cola och ingefära, för henne att dricka. Har hört att det ska vara bra. Det återstår att se. Men jag håller tummarna. Och ni kan väl göra detsamma för mig. Att jag inte drabbas. Känns fortfarande bra. Har läst mig till att en femtedel av det svenska folket är immun mot just vinterkräksjukan. Bara att hoppas att jag är en av dom.

Walking down the memorylane

Efter ett samtal med Cissi om fåglar och råttor kom vi osökt in på gamla sorkbekymmer. Det var nämligen så att då jag var lite drabbades vår gata av en sorkepedemi och vår tomts häck drabbades väldigt hårt. Det var tråkigt att se de små gnagande liven äta upp den, och mest upprörd blev nog min far. Han skaffade, av förmodligen ren irritation men säkert av lite nöje också, fram ett luftgevär och satt och pricksköt på gnagarna. Trots att de var svåra att träffa lyckades han några gånger. Och av någon konstig anledning så skickade han mig, med en påse i handen, att plocka upp döingarna. Så där pulsade jag, en liten tös, omkring i djupsnön och letade döda sorkar.
Säg mig, är det konstigt att jag är som jag är när ni läser detta?

Hulkan

Cissi drabbades av kräksjuka i natt. Nu är jag lite rädd för att jag ska smittas, men tror samtidigt att jag skulle sett eller känt några symptom om jag fått något liknande. Peppar, Peppar!
Förstår ni det roliga i rubriken. Jag förklarar. Hulken är stark. Jag är stark om jag inte smittas. Jag är tjej, där av hulkan istället för hulken. Och när man försöker kräkas kan man även kalla det hulka. Jag är så jävla klyftig ibland.

Umeå - day and night

Dagarna i Umeå går och jag med dom. Jag mår bra. Känner mig glad. Kanske till och med viss lycka, vad vet jag. Men vad jag vet helt säkert är att jag trivs i Umeå, här och nu, och hoppas det kommer hålla i sig. Jag är inställd på stadsliv och allt vad det har att erbjuda. Men det ska förhoppningsvis inte hindra mig från att ha en bra säsong i Abisko.
Jag har tänkt en del under den senaste tiden. På mig själv och min utveckling. Hur jag har levt ett ganska turbulent liv, i alla fall andra halvan, och hur jag har förändrats som person. Tanken på mig för säg tre - fyra år sedan känns väldigt långt bort, nästan utsuddad. Och det är inget jag har tvingat fram utan det har bara blivit så. Jag antar att det är ett stort tecken på att jag har utvecklats som människa och gått vidare med mitt liv. Jag entrar en ny fas i livet.
Nytt år, nya möjligheter. Nya möjligheter - nya hinder - att krossa. Visst är det så?

Jag överlevde

Ja, filmen alltså. Längden tog inte kål på mig. Det gick ganska så smärtfritt även om jag tycker den var lite för utdragen.
Tror jag läste att den var nominerad till 13 Oscars. Tveksamt om den var så pass bra. Men värd pengarna i alla fall.

Planer

Ikväll är bio planerad. Två timmar och fyrtiosex minuter närmare bestämt. Må den vara bra. Väldigt bra.

Benjamin Buttons otroliga liv.

Attans också!

Jag köper ny kamera. Jag dokumenterar happenings här i Umeå. Jag vill förmedla dem till er. Jag märker att jag glömt datakabeln i Abisko. Typiskt. Men jag ska göra mitt bästa för att styra upp saken.

Status:

Lisa Matsson befinner sig i Umeå och det känns väldigt bra. Dagarna spenderas med folk som hon tycker väldigt mycket om, nätterna ger bra sömn och helgerna ger skratt, uteliv och socialt umgänge. Hon har ett allmänt feel good mood just nu.

Hurra! Hurra!

Min bror har förlovat sig!

Niklas och Erica - stort grattis!

Inte att förglömma!

USA fick igår, klockan 18.03 svensk tid, en ny president. Barack Obama!
Fick flera gånger under den direktsända ceremonin gåshud. Jag gillar Obama. Alla borde gilla Obama.

En ny vän

Best friends forever. Right? Jaja, för ett bra tag framöver i alla fall.

Vippen - Del II

Här ser ni då mitt fönster samt min säng. Till vänster i bild hänger det ett gäng med jackor samt andra ytterkläder. Och kollar ni riktigt nog så hänger en skylt med texten "bakis" på dörren. Den använder jag mig inte av, men det var någon som tyckte jag skulle göra det.
Och visst ser ni hur bra gardinerna matchar med färgen på väggen...

Vippen - Del I

Till er som inte varit här, välkommen in!
Här ser ni mitt skrivbord aka alltiallobänk. Ni kan även skåda min blomma, som är ett mirakel för den lever, samt lite vin och andra förnödenheter.
Grubblar ni över färgen på väggen så kan jag meddela att jag inte har nått över huvud taget med det att göra. Och efter att ha bott här i två säsonger så tänker jag inte mycket över det.

Only for you

Idag har jag köpt min första digitalkamera, någonsin. Det känns spännande. Jag väntar med spänning på att batteriet ska ladda klart och jag får prova det lilla livet.
Och visst förstår ni att jag gjorde köpet bara för er skull, så att ni ska få avnjuta bilder med bra kvalité. Vad gör man inte för sina läsare...
Sen har jag köpte ett par jeans också. Men det var bara för eget nöje.

...

Det här är ju lite taskigt.

In my heart

Igår slog det mig igen, som flera gånger förr, att det är så fruktansvärt vackert här uppe där jag befinner mig! Och jag önskar, som fler gånger förr även här, att ni kunde få se genom mina ögon vad jag ser. Eller, enklast hade ju varit om ni också var här och upplevde det själva.
Igår kväll åkte jag ner med linbanan. Och för det första är ju utsikten bara den ett fenomen, men sen månljuset, månskuggorna, stjärnor på himlen och horisonten med lapporten. Allt var helt sjukt. Och jag blev lite kär. Igen. I Abisko.

Bon Iver

Har lyssnat på en låt än så länge och känner redan att det är något bra. Något som kommer spelas flera gånger i min dator. Jag älskar att hitta ny, bra musik.

An old fart

Min bror fyller år idag. Trettio närmare bestämt.

Niklas är inte bara min bror utan även en bästa vän, en mac - nörd och en musik/film - älskare. Han är en klippa, en stöttepelare och min familj. Och jävligt rolig, dessutom. Men är det något han verkligen är, så är det älskad, av många olika människor, och framförallt av mig.

Grattis, Niklas!

Back on track

Nu har jag packat upp allt! Å helvete vad saker det var. Kändes som dubbelt så mycket som när jag for. Men jag har nu lyckats hitta utrymme till allt och känner mig därför ganska nöjd.
Värmen i rummet är inte så hög så för tillfället eldar jag därför massa värmeljus. Bättre blir det säkert men känner ändå att det kommer vara bäst att ha bra med kläder under täcket i natt. Vill ju inte riskera att bli förkyld inför lördagens trettioårsfest.

Mitt fönster, mitt hjärta

Går ni in på Abisko Turiststations hemsida och sedan klickar er vidare, på höger sida, till "Våra webkameror", och sedan väljer "Vy väst", då ser ni p - längan där jag bor som är hyfsat svart. Men i ett av fönstrena så lyser en röd lampa, som ni ser i form av en röd prick, och där bor jag!

Underbart!

Ni förstår inte hur skönt det var att ta fram min nyckel och låsa upp dörren till mitt rum idag! Åh, vilket mysigt rum jag har, jag hade nästan glömt! Och sen märker jag att elementet var varmt, vilket innebär att jag kan flytta in där redan nu. Få sova i mitt underbara sköna täcke som jag har saknat under resanas gång, lyssna på musik, tända ljus och vara helt on my own! Fantastiskt!
Och hur glad tror ni inte jag blev då jag ser att jag har en lapp på mitt skrivbord, av en föredetta kollega, som önskar mig välkommen tillbaka till en ny säsong. Himla fint!
Vippen är alltså öppnad igen! Taa - daa!

Åter til bubblan

Ja, då var man i Abisko igen. Känslorna var splittrade igår kväll på grund av resan hit men har nu tack och lov planat ut lite till det bättre. Det känns bra att vara tillbaka och tror det kommer bli ännu bättre med tiden. Måste bara vänja mig lite vid tanken... Imorgon ska jag besöka mitt rum för första gången på drygt fyra månader. Och kommer äntligen att få dumpa av mina saker! Packåsnan, poff borta!

Mardrömsstart

Att tåget går 06.47 imorgon känns just nu inte så där speciellt hett, och jag är övertygad om att det inte kommer kännas helt perfekt imorgon bitti heller. Och har jag inte ett eluttag vid sätet då jag sätter mig på tåget, då kliver jag av.

Kritik

Idag har jag bokat tåg upp till Abisko. Och under processens gång så hann jag bli hyfsat irriterad, eller upprörd är ett bättre ord.
För det första, det har blivit dyrt att åka tåg, trots att man åker på ungdom.
För det andra, man måste betala extra för att få en plats reserverad på tåget. Det räcker alltså inte bara med att betala biljetten längre.
Vad jag vill säga med detta är, SJ suger.

Kvällens middag

En perfekt stekt, alldeles lagomt blodig, pepparbiff med en sinnessjukt god pepparsås till. Till detta åts en salladskompott och keso.

Ååå, så gott!

Jag aoutar

Det känns som, varför inte. Jag har ändå sagt det till dom flesta och till dem jag sagt det till så har jag använt mig av orden jag ska inte jag kanske ska.
Så. Här kommer det. Jag ska flytta till Umeå, i maj. Bli kombo, med Cissi. Och det känns alldeles alldeles perfekt.
Nu är det bara ett handslag som fattas. Men det fixar jag och Cissi imorgon, innan skumpan avnjuts.

I'm gonna be a roomie! Hihi!

Att aouta

Aouta. Det är nog inget ord. Men jag tycker det borde vara det.

Aouta - säga något till allmänheten, något blir offentligt.

Känns det okej för er?

Nya, stora planer

Det började lite på skoj. Bara för kulskull. Se vilken plats vi skulle komma på, om den skulle blir vår. Lägenheten. En fyra på Mariehem.
Och efter funderande så insåg jag, ja vi båda, att fyran inte var den bästa idéen utan det bästa skulle vara att ta över den lägenhet hon bor i nu, med föredetta sambo. I maj, efter att jag jobbat klart. Ex sambon har tid på sig att hitta ny lya och jag slipper dubbla hyror. Perfekt.
Ju mer jag tänker på att flytta in i en lägenhet i Umeå desto mer känns det helt rätt. Och skönt. Att få en fast punkt. Ett riktigt hem. Så himla trevligt!
Och min vän, hon känns som den perfekta personen att bo med. Vi skulle nog komma väldigt bra överens. Det har vi ju gjort sedan lång lång tid tillbaka så...
Och om jag flyttar hit, så tänker jag att det är dags att ta tag i pluggandet. Jag tänker att jag börjar med någon kurs som känns intressant och sen ser vart det för mig vidare, kanske kan jag utifrån den kursen hitta ett program som är helt rätt för mig.

Jag, en blivande Umebo? Ja, vem vet.

En hunk, 1987

Patrick Swayze aka Johnny - Dirty Dancing.

Nu läser jag om att han kämpar mot cancer och att det är rätt illa däran. Det är förjävligt. Och jag blir upprörd och lite ledsen inombords.
Han har gett mig många fina stunder framför TVn med sina vickande höfter, vältränade armar och alltid perfekta klauffs.
Jag håller tummarna för honom. Kämpa!

God afton

Efter att ha ätit en förträffligt god sallad till middag, gjord på tonfisk och scampi, ligger jag nu i Jennys säng, som jag lånar till söndag, och känner mig så där lagom. Lagom mätt, lagom pigg, lagom trött och lagom sugen på att göra nått. Därför ska jag ikväll ligga kvar här och titta på film (Vicky Cristina Barcelona), en dokumentär om Britney och eventuellt nått serieavsnitt. Låter det lika bra i era öron som i mina? Eller vadå, jag bryr mig inte.

Sån där humor, ni vet

Kanske beror det på att man har lite att göra, eller är väldigt upprörd, eller så är det en kombination av båda två. Men jag tycker detta har ganska mycket humor. Och vad det beror på och vad det säger om mig som person, det låter vi vara osagt...

Välkommen tillbaka

Tack!

Jag är i Umeå igen. Kommer vara här fram till den 12e januari, ungefär. Sen bär det av till fjällen. De som vill träffa mig får slå mig en pling, jag är oftast tillgänglig.

Jag väntar på just ditt samtal.

Ett krav!

Camilla, läser du det här så är detta bara skrivet till dig, och du undrar nu varför så jag ska berätta. Jag vill att du fixar din blogg så att jag kan läsa den! Det är ju löjligt att jag inte kan läsa mig till vad du pysslar med på dagarna, då det ska vara möjligt!

Jag tackar och bugar på förhand.

Kram!

En självklarhet

Det är en självklarhet för mig att skåla in det nya året med resorb. Skål!