Ciao!

Jag och kärlek flyger om någon timme till Sthlm för att möta upp större delar av resterande familj. Där väntar ett antal timmar som ska slås ihjäl innan vi ska åka vidare mot Spanien, Barcelona.
Jag vet att det finns tillgång till Internet i lägenheten vi ska bo i så om det inte strular skriver jag och berättar om värme, vin och tapas. Annars, ja då hörs vi inom en vecka då jag kommit tillbaka.

Mot resande fot

Imorgon åker jag med kärlek och familj till Sthlm, för att på söndagsmorgon ta flyget till Barcelona, Spanien. Helt underbart, galet kul ska det bli!
Att resa är ju fantastiskt roligt, även fast det har sina baksidor. Vissa är större än andra och för mig är det här med packning en av de större. Jag får aldrig till det riktigt bra. Det är svårt att veta vad man ska packa, hur mycket man ska packa och vilka sorters kläder man ska ha med sig. Jag försöker alltid ta så lite som möjligt, men efter många många klädesplagg som åkt ner i väskan med resonemanget "det kan ju vara bra att ha", så slutar det oftast som alltid att väskan är full till bristningsgränsen. Men den här gången ska jag vara stark och bara ta med det viktigaste. Och jag känner på mig att det kommer gå bra.
Nu ska jag gå till garderoben och välja ut det bästa av det bästa. Wish me luck!

Han kommer med gåvor

And I like it!

Smells good

Muffins. Ägg, bacon, keso, grädde och ost.

Frukost på balkongen

Dagens pepp!

Det står Andreas för.

Tack, det gjorde min dag!

Nu grönskar det

Det är fantastiskt skönt, och gör mig väldigt välmående, att se för var dag hur det blir grönare och grönare ute i naturen. Man kan ju inte bli annat än väldigt glad. Mycket trevligt.

Till mina jämlika, dvs de nyfikna

Här har ni vardagsrummet. Ganska öppet och stort för jag lov att säga. Till vänster har ni köket som ser ut såhär:

Oftast är jag såhär normal och glad i lägenheten. Ja, nästan lite finurlig:

Men ibland freakar jag ut, blir less och ser ut som följer:

Så var det med det.

Ett positivt samtal

Jag slappnar av och huvudvärken kommer krypande. Krypande i ganska snabb fart. Snart har den blommat ut helt. Men det finns förklaring till detta. Jag har haft mötet, som jag nog har varit ganska spänd över. Och det gick hur bra som helst och känns framförallt väldigt bra! Går nu allt som jag vill hela vägen ut så är det en mycket bra start på min första sommar i Umeå...

Jag är imponerad

Det är min käre far som ligger bakom det. För det första så blir jag imponerad av honom då han ändå är ganska så haj på det här med Internet och surfningen, då det inte direkt är något han är uppvuxen med. Sen att han har lärt sig följa min blogg med twitter och allt vad det innebär känns bra gjort av honom. Men vad som har tagit det till en annan nivå är att han nu också lämnar kommentarer på bloggen. Med den här utvecklingen undrar man ju vad han ska överraska med härnäst...

EVC

Jag vaknar. Slår på datorn. Läser. Norge vann. Nä precis, jag såg inte slutklämmen. Jag blev trött, förmodligen av allt spex. Och hade jag fått bestämma så hade typ Malta vunnit för det lät mest normalt. Jag antar att det säger en del om hur insatt och kunnig jag är i detta ämne.

En hemlig dröm

Som min barndomsdröm att bli veterinär som vuxen har jag nu kommit på mig själv med en annan dröm. Och denna har nog kommit på senare år. Jag önskar att jag var grym på streetdance. Så är det. Det hade varit coolt.

Home sweet home

Tillbaka i Umeå efter fantastiska dagar i Piteå. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag kommer fatta att jag numera bor här? Jag har väldigt svårt att tro att Umeå någonsin kommer bli lika mycket hemma som Piteå, som fortfarande är hemma i huvudet. Men men. Den kommande tiden kommer jag vara gräsänkling vilket jag tror kan vara bra för me, myself and I. Och helgen kan stavas ego, and I like it!

Älska bio!

Boken var oslagbar. Filmen likaså, för att vara svensk.

Sett på udden

Det finns många olika sorters djur här ute på udden. Hare. Myror. Älg. Men mest av allt rådjur. Och bambisarna är kompisar. Alltid tillsammans. Även haren verkar hänga med polare. Jaga varandra verkar vara deras hobby. Det är kärlek. Här får alla en dos av kärlek.

Dagens sanning

Okej. Twittrandet börjar ta över mitt bloggande. Och då till och med min far kommenterar att jag bloggat lite under senaste tiden, då är det nog så.
Men vad ska jag säga? Att jag är i Piteå, att jag älskar staden och fick hemmakänslor direkt bussen hade passerat Piteå Havsbad, att jag känner och upplever galet mycket kärlek här, att jag är lycklig, att jag mår bra och att jag gillar läget nått oerhört. För så är det. Precis så.
Men lite allvar kan jag få med också. Imorgon har jag planerat att titta till min mors gravplats. Och visst, det känns lite jobbigt men jag vet att det även kommer att kännas bra då jag väl är där.

Piteå

Idag tar jag bussen till Piteå. Som jag har längtat efter denna stad under vintern, varför vet jag inte. Även fast jag inte har någon egen bostad eller något föräldrahem där nu så kommer Piteå alltid att vara hemma.
Senast jag var där handlade det mest om tråkigheter. Nu är det kärleken som är dragningskraften, på många sätt och vis.

Väggkonst

Min sambo. Cecilia.

Happy?

Fröken nyfiken, that's me

Vissa förstår inte det här med twitter. Själva poängen. Jag förstår. Det är ju klockrent. Och det är bara för att jag är så gud förbannat nyfiken som jag tycker det. Givetvis.

Ett nyp i armen är kanske på sin plats

Jag är ganska i ordning nu. Rummet är så klart det kan vara vid den här tidpunkten. Förändringar kommer att ske med tiden. Så tills vidare är jag nöjd. Tillfreds. Nu gäller det bara att förstå att jag flyttat hit också, att jag faktiskt bor här. Det tar nog ett tag.

Ett mindre kaos

Flytten gick hur bra som helst. Inga konstigheter alls. Nu är det dock ett mindre kaos på rummet då det är lådor och saker överallt. Men det är mitt mission idag, att reda upp det.
Det ska bli intressant att se vad som finns i lådorna. Kommer inte riktigt ihåg vad som packades ner i dem i all hast när jag lämnade Öjebyn. Har redan fått mig några överraskningar, och det kommer säkert komma några till...

Så var det dags

Jag ligger för sista gången i sängen och skriver på bloggen. Jag duschade sista gången i duschen. Jag äter sista frukosten i köket. Jag säger hej då till min korridor. Ja ni fattar, jag åker.
Idag lämnar jag mitt rum, vippen, så varit en form av bostad i ungefär ett år. Mycket har hänt under året men vippen har tagit hand om mig, som många andra, väl. Men nu är det dags för nya äventyr och en ny, jag kallar det mer verklig, bostad väntar på mig i Umeå.
Jag tackar för mig här på Abisko Turiststation. Mot Umeå!

Som en konstant vinbakfylla

Jag har haft huvudvärk i tre dagar nu. Den har kommit och gått och gör så fortfarande. Jag vet inte om det är huvudvärkens förtjänst eller om det är något annat på gång i kroppen, men jag känner mig allmänt överkörd och sen påbackad. Det är säkert en kombination.
Planerna för kvällen blir således att jag ska spendera de kommande timmarna framför dator/tv med diverse serier som underhållning. Medan, kommer mina kollegor att festa lös i grannbyn. Dom kommer förmodligen ha sjukt kul och säkerligen må piss imorgon. Jag kommer skratta lite rått åt dom, och förhoppningsvis känna mig piggare och vara redo för morgondagens avslutningsfest.

Nytt kapitel

Första maj, välkommen!
Maj innebär inte bara att våren är kommen, typ överallt förutom här uppe. Nej, det innebär också att jag nu officiellt har blivit sambo. Även fast jag inte flyttat in än. Men det är inte långt bort.
Så, i och med första maj öppnas ett nytt kapitel i mitt liv. Spännande.