Första advent

Nu är det första advent. Hur konstigt är inte det. Och att jag aldrig lär mig, tycker alltid att advent bara dyker pang på. Hur som haver, denna advent firar jag då i Umeå eftersom det är här jag numera befinner mig, igen. Och nej, jag vet inte hur länge jag blir här. Har ingen direkt plan. Men ska spåna på en.

Den här lördagen har helt och hållet gått åt att ligga i en soffa och se Grey's, säsong två. Precis hur skönt som helst. Och nu får man gått och väl sova så det är precis vad jag ska göra!

Dr. Matsson

Jag har idag gett mig själv en diagnos, då nittio procent av symptomen stämmer in på mig. Jag har magkatarr. Huvudorsaken till att man får just magkatarr är stress och stress har det funnits i mig den senaste tiden. Så. Idag har jag besökt apoteket och köpt Losec Mups, som tydligen ska vara bra. Sen traskade jag vidare till ICA där jag köpte på mig ProViva av olika sorter samt nått bra fil. Jag är med andra ord så redo som jag kan bli och ska från och med nu försöka att känna lugnet.

Brott och straff

Sitter och kollar på Efterlyst. Och jag börjar tro att Thomas Quick är en stor fejkis. Allt verkar väldigt skumt runt omkring den mannen och hans erkännanden. Annars gillar jag Efterlyst. Ett bra program. När jag var mindre och ensam hemma var jag jätterädd då jag såg programmet. En liten sidinfo bara.

Min dag

Idag har jag gjort allt och ingenting. Ingenting är nog det mest perfekta ordet om man ser till vad som jag har fått gjort under dagen. Soffan tillsammans med TVn har varit största aktiviteten. Men allt är också ett ord som passar bra om man ser till vad jag har fått ut med mig själv. Jag har nämligen under dagen varit helt själv och kunnat fundera en hel jäkla massa. Och jag tror inte att jag har kommit fram till något särskilt vettigt, men tänka har jag hunnit med.
De senaste veckorna har varit ganska turbulenta och att stanna upp för att tänka har inte känts så aktuellt. Det känns som att idag har varit första dagen på flera veckor som jag kunnat tänka någorlunda klart.
Och att jag på eftermiddagen tappade upp ett varmt skumbad, tände flertalet ljus, slog på schysst musik på datorn och sedan låg och njöt i vattnet i över en timme, det försämrade inte läget. Att jag nu ser ut som ett russin är en annan femma, det tar jag.

Och sen, vet ni. Jag har en dag där jag ser mig själv i spegeln och säger till mig själv att - " Fan Lisa, du är rätt snygg om jag får säga min åsikt!" Och bara det känns ju fantastiskt kul!

Vinterdrömmar

Det kan vara så att jag verkligen, verkligen vill utomlands igen. Alltså verkligen. Palmer, sand, saltvatten, solkräm och mängder med drickesvatten på flaska, det välkomnar jag vilken dag som helst.
En kritvit sandstrand i Thailand hade inte känts fel. Med blicken på den knall-turkost-blå horisonten. Och den stekande solen på snart grådassig hud.
Jag vill.

Pitefint

Efter en fredag som inte var allt för ljus och upplyftande ser jag fram emot lördagkvällen! Den bjuder nämligen på umgänge med Maja och Elias. En vin- och drinkafton väntar. Och givetvis kommer det tillkomma massa skvaller, galna historier, erkännanden och skratt, till tusen!

En trevlig kväll är vad jag önskar er!

En lång väntan

En lång väntan är nu över. Idag, klockan 10.00, i hoppets kapell, var det begravning för min kära mor. Äntligen har hon fått sin slutgiltiga vila och vi får en riktigt chans att gå vidare. Ceremonin var hur fin som helst. Ingenting kunde gått bättre. Och att äntligen få gråta ut och sörja mamma på riktigt, den var en skön känsla. Nu är det värsta över, så nästa steg är att bearbeta och gå vidare.

Tusen tusen tack till mina vänner som funnits och visat sitt stöd, innan, under och efter begravningen! Ni är för fina!

Ett förlängt liv

Det är vad jag har fått mig idag. Hur då, frågar ni er? Jag svarar, genom flera goda skratt under timmar med Elias på stan.

Elias, du är en solstråle som ger energi och sprider glädje!

Can't feel it

Dagarna flyter förbi och jag kommer på mig själv att mer och mer tänka på den kommande begravningen. Jag känner mig nervös. Orolig. Tror det beror på att jag inte känner att jag har någon kontroll. För jag vet inte hur jag kommer att reagera när jag sitter där i kyrkan, och det känns jobbigt. Men jag antar att det här är tillfällen som man inte kan veta nått om. Som blir som dom blir. Just go with the flow, eller nått. Det blir nog bra. Hoppas jag.

ZZZzzZz

Trötthet är något som har varit en genomgående känsla under dagen. Och då jag ikväll, med Anders, parkerade mig i soffan för att se The Dark Knight, tog det inte lång tid innan jag somnade. Vaknade lagom till slutet. Men det är okej, då jag sett filmen cirka åtta gånger. Nu ligger jag här i soffan och småtittar på TVn. Funderar om det inte är dags att avrunda den här dagen snart.

Jag har en dröm

Jag har idag varit ute på en uppfriskande promenad. Gick genom delar av djupviken, via tunnan till fåröbron och via vattnet tillbaka in mot stan.

Jag älskar fårön. Och om jag någon gång under mitt liv blir sugen på att bosätta mig i hus i Piteå så är drömmen ett hus på fårön. Vid vattnet, såklart.

Gilbert Grape

En oerhört gripande film som jag nu sett efter flera år sedan sist. Det är verkligen stört hur bra Leonardo DiCaprio spelar Arnie. Helt stört. Och så här i efterhand när filmen är slut har jag en fin känsla i kroppen. Ååh, är ett passande ord just nu.

Konstig dag

Idag kan man läsa mammas dödsannons i tidningen. Den blev fin. På annonsen kan man läsa då hon föddes - 14/11 1951. Idag skulle hon med andra ord ha fyllt 57 år. Död och födelse på samma dag går inte ihop helt naturligt och därför är känslan lite konstig.

Grattis mamma.

Pengaflöde

Tanken var att jag skulle till stan för att hämta en klocka åt min bror samt ta en fika med Jenny plus familj. Det slutade med att jag gjorde detta samt hittade många fina klädesplagg i diverse butiker. Det är ganska stört hur nöjd man kan bli av nya kläder...

Ikväll väntar tacos och Idol på Pitholm. Och säkert ett glas Zinfandel också.

Bio3an

Varför går man inte oftare på bio frågar jag mig. Svaret är att det är svårt uppe i Kiruna - fjällen. Bio känns inte som en självklarhet. Men här är det inga konstigheter och det ska jag utnyttja och bidra till. För någon dag sedan var det Bond och ikväll var det Låt den rätte komma in.

En väldigt speciell film. För att vara svensk. Blod, vampyrer och kärlek. Hade det inte varit för det sistnämnda hade filmen fallit. Men nu höll den, rakt igenom. Mycket bra. Fin. Och ja, speciell.

Undrar vilken som blir nästa film. Någon som har tips?

Kvalitetstid

Jag har aldrig i hela mitt tjugotreåriga liv gått på bio själv. Och jag undrar varför då tanken inte känns speciellt konstig. Under filmens gång sitter man ju ändå bara tyst och har blick och tanke på filmen. Så ikväll ska jag göra en förändring. Jag ska på bio, helt på egen hand. Och jag måste säga att tanken känns väldigt bra.

Vad jag ska se? Låt den rätte komma in.

UPPDATERING:
Cissi informerar om att jag tydligen sett en film på egen hand, a long time ago. Och vilken tur, för den här filmen fick jag sällskap på.

Lycka

Idag ska jag träffa världens finaste Elias! Ingen är gladare än jag!

Sett i city

Jag håller på att släcka de ljus som varit tända i lägenheten under kvällen, då jag märker det! Jag tittar ut genom fönstret och ser små flingor, sakta dala genom luften, ner mot marken. Det snöar! Jag har alltså skådat årets första snöfall, och jag ser det i Piteå! Mysigt värre.

En ängel flög förbi

En lång väntan börjar gå mot sitt slut.

I åtta år har jag mer eller mindre, på nått sätt, mått dåligt över det som drabbade mig och min familj, i och med att mamma fick sin diagnos. Från början var det riktigt illa och med åren blev sjukdomen en vana, och med vanan så, ja, vänjde jag mig. Jag vänjde mig vid tanken på att livet är orättvist och det finns inget mer att göra än att acceptera hela situationen. På senare år har vanan till och med blivit så stor att jag inte tänkt på det så mycket, det har varit vad det varit.

För en dryg vecka sedan, efter år av sjukdom, gick mamma bort. Och idag, efter att vi har suttit på en begravningsbyrå, känner jag en stor lättnad, för första gången under dessa åtta år. Och jag förstår att det kan låta konstigt i era öron, men samtidigt tror jag att, ni som känner mig väl, förstår mig också.

Idag har en begravningstid bokats och det mesta omkring det hela är ordnat. Så nu är det bara att invänta dagen, ta sig igenom den, och sen försöka göra avslut, gå vidare och börja läka de sår inombords som finns.

Och jag förstår att det låter enkel och saken är den att det känns ganska enkelt också. Jag har redan tagit mig igenom det värsta. Jag har förlorat min mamma, sakta men säkert, under flera års tid. Och tillslut fanns hon inte längre, men hon levde ändå. Jag har sörjt henne under åtta år och det enda jag inte har kunnat göra är att begrava henne. Det kan jag nu.

Äntligen får hon vila. Äntligen får jag och min familj vila. Och äntligen får vi chansen att göra ett riktigt avslut och på allvar kunna gå vidare i livet.

Jag ser ljuset i den mörka tunneln.

Historiens början

Tillbaka på brottsplatsen. Eller nått. Piteå. Det känns konstigt att vara här. Det var sex månader sedan sist och då var det vår och sommaren var på väg. Nu är det raka motsatsen. Och nu känns det på allvar. Att saker har hänt. Myntet har liksom trillat hela vägen ner, verkligheten kommer ikapp. Imorgon ska det pratas och planeras om vad som komma skall. Jag är beredd på en jobbig måndag.

Needs

Ge mig kaffe!

Hux flux, bara sådär!

Ja, då var man i Umeå igen. På en kortvisit då jag imorgon tar en buss hem till kärnans mitt, Piteå. Från och med Piteå är allt oklart och det får bli lite som det blir. Ta allt eftersom. Men ikväll är planen att ha roligt. Ska träffa massa Abiskofolk och dricka lite vin. Den kombinationen kan aldrig slå fel.

Nått för alla smaker

Bonterra, Zinfandel. Ett ekologiskt odlat vin. Lite dyrare, mycket godare. Det är vad jag ska avnjuta ikväll. Vad ska ni göra?

UPPDATERING:
Bonterran var slut ( så pass god är den ) och det blev en annan Zinfandel istället. Mycket bra även den.

Havrekaka

Idag har jag bakat. Havrekakor närmare bestämt. Och jag tror jag lyckades ganska bra. Så ikväll blir det kakor och mjölk till kvällsfika. Ibland är det okej att lyxa till det. Dessa dagar är ibland - dagar.

En förälskelse

Bo Sundström. Lyssna på skivan Den lyckliges väg. Lyssna på hans röst. Älskar ni inte den är ni konstiga. Punkt.

Genomtänkt

Äntligen gör USA nått vettigt, de röstar fram Obama till president!

Status:

Jag är tom. Och vet fortfarande inte riktigt vad jag tänker eller känner. Känslan jag har är att åtta år av spänning har släppt och jag känner mig obeskrivligt trött i hela kroppen. Sen den sociala biten, den har jag tappat för tillfället. Jag orkar inte vara social. Jag känner inte för att träffa folk. Jag vill helst bara vara med mig själv.

Tack alla fina vänner för det stöd ni ger mig, det uppskattas! Ni är bland det bästa i mitt liv!

En känsla jag har

Det känns som att jag har blivit hängd upp och ner. Blivit tömd på allt innehåll. Sen blivit instoppad i en torktumlare och snurrat där i några varv. Sen har hjärnan blivit tillrättasatt igen och programmerad till att göra det omöjligt att tänka klart.

Ensam på loftet

Jag har dragit mig tillbaka. Just nu, och sen en tid tillbaka, ligger jag på sängen och lyssnar på Tomas Andersson Wij. Ute är vädret grått, det kan eventuellt även regna lite. Mina tankar är även dom rätt gråa så allt är ju väldigt passande. Nått så oerhört.