Redo för charter

Nu är väskan packad. Alldeles för mycket packad. Fullproppad. Men dock packad och redo för resa. Kreta alltså, i en vecka framöver. Finns det så mycket mer att säga om saken. Nej, precis.

Ses på en vecka!

Ensamtid

Cissi med sambo har åkt iväg på middagsbjudning och jag sitter, nyduschad och ensam, i soffan med datorn i knät och en kall öl på bordet. I högtalarna spelas I'm from Barcelonas nyaste skiva. Glatt och trallvänligt. Livet känns inte så komplicerat idag heller.

Känsla av välbehag

Efter att idag har spenderat timmar med Jenny på stan, timmar hemma hos Johanna och nu hemma hos Cissi, spelandes Wii, har jag nu en så där skönt bra känsla i kroppen. Nästa en så där känsla man hade på julaftonskvällen som liten, då man aldrig ville att kvällen skulle ta slut. Kanske till och med en magisk känsla. Ingenting känns fel just nu.

Voila!

Ett nytt, ganska så mycket kortare, jag.

Patrik 1,5

Söt, rolig och underhållande film. Jag rekommenderar.

Hej Umeå!

Redan i Vännäs, där jag bytte tåg mot Umeå, började jag känna mig förvirrad. Jag hade svårt att fokusera under samtalet med Camilla, som kom för att prata lite med mig på Vännässtation, eftersom det var så mycket att titta på. När jag kom in på Umeåstation kände jag mig bara överväldigad över att se trafikköer, butiker samt massa rödljus. Känslan just nu är att Umeå är bra. Imorgon ska jag promenera till stan, kanske sätta mig på ett café, läsa en tidning och bara vara. Och just det, titta på folk. Tokstirra till och med.

Hej då Abisko!

I skrivandets stund sitter jag på ett tåg i Boden redo att åka mot Umeå. Resan så här långt har gått bra då jag större delen av vägen har sovit. En citadon mot ryggvärk och sen natti natti.

Att lämna Abisko kändes inte så farligt. Däremot farväl-kramarna kändes. Det var inte långt ifrån att en tår skulle rulla ner för kinden. Men jag tänker så här, även fast jag inte vet när vi kommer ses nästa gång så kommer kontakten att finnas till dom som betyder nått, och vi kommer ses. Det tvekar jag inte på. De har ju trots allt varit en del av min familj i ett halvår...

Nu väntar Umeå samt Kreta med nya intryck!

Sista arbetsdagen

Sommarsäsongen 2008 är nu slut. Jag jobbade mitt sista arbetspass på lördagen. Klockan tre väntade Lotta på mig utanför med var sitt vinglas. Det blev lite mer än så. Kvällen var riktigt rolig och det led jag för igår...

Värme tack!

Det är inte svårt att se skillnaden. Bild ett: September månad - rätt kallt. Bild två: Juli månad - skapligt varmt. Det är bild två jag ska anamma när jag åker till Kreta. Sol sol sol. Ni förstår hur mycket jag längtar va.

Höstpromenad vid deltat

Fint. Jag vet. Men tusen gånger finare i verkligheten.

Miss Sleepy

Idag har jag jobbat ett dryga tolv timmar långt pass. Det känns i både huvud och ben kan jag lova. Nu ligger jag i sängen och är övertygad om att jag kommer somna inom en minut när jag väl stänger mina ögonlock. Jag lovar. På heder.

Annars då. Jo. Jag längtar till charter.

Hösten är här!

Den vackra hösten är här och jag är, som många andra gäster och kollegor, helt mållös. Naturen och miljön är helt magisk just nu! Och jag vet, jag har lovat ett kort på hela spektaklet men det är så svårt att få till det. Kortet blir aldrig rättvist verkligheten. Det går inte få med allt det vackra. Men eftersom jag lovat så kommer det komma kort...

----------------------

Annars jobbar jag och står i. Har åtta dagar av jobb kvar här uppe innan säsongen tar slut. Och efter avslut kommer en månad av semester. Större delen av semestern är oplanerad men det kommer nog bli Umeå och Piteå samt en vecka utomlands. Sol, bad, bok - det ser jag fram emot.
Då jag ändå pratar jobb så har jag nog bestämt mig för att vara kvar här under vintersäsongen 2009. Det känns inte riktigt som att jag är klar här och eftersom jag trivs så känns valet ganska naturligt.

----------------------

I onsdags så var jag på brunch med tre tjejer som jag jobbar med. Hur trevligt som helst och framför allt hur gott som helst! Men något av en sockerchock blev det då vi åt våfflor med banana och chokladsås, kardemummabullar, färsk frukt, smoothie på bär osv.

----------------------

Sen har jag tagit upp motioneringen igen. Aktivitet i stort sett varje dag, mest promenader. Igår spelade jag dock en runda golf. Första rundan på väldigt många år. Och det gick så där även om det gick bättre mot slutet. Golf är kul, då det går bra, synd bara att jag kommit på det nu då det snart är vinter och golfen måste läggas på hyllan.

-----------------------

Slutligen vill jag meddela att jag, som alltid, trivs sjukt bra här uppe och jag mår alldeles prima! Inget behov för oro. Men jag saknar möten med mina vänner så det ska bli kul att träffas i oktober!

-----------------------

Jomenellerhur

Nu är det lite mindre än tre veckor kvar på säsongen och denna episod brukar kallas lågsäsong. Gästerna trappar av lite. Just nu är det ungefär 170 middag bokade för ikväll och mer lär det nog bli. Så lågsäsong, don't think so.

Suveränt

Festen i förrgår blev väldigt lyckad. På morgonkvisten i går så gick de sista gästerna hem. Det blev lite mer folk än beräknat som dök upp men det löste sig. Finns det hjärterum så...

Gårdagen började lite segt men efter en stadig lunch och en uppfriskande promenad till Björkliden så vaknade jag till. På kvällen blev det bastu och middag i restaurangen sen dog jag av trötthet. i princip.

Idag åker Jenny tillbaka och allt återgår till det normala, vilket innebär att jag börjar jobba. 15.00-23.00, som vanligt.

Time to Paaaarty!

Ikväll går en surströmmingsfest av stapeln på Abisko Turiststation. Jag sitter i festkommittén för denna fest då det är restaurangen som bjuder in övrig personal. Om man ska döma av pratet som går och stämningen i luften så kan det här nog bli en riktigt smällare, och det behövs då det har varit alldeles för lite av riktig fest denna sommaren. Men hur som helst, festkommittén ja. Att sitta i denna för ju med sig ett visst ansvar och jag ska försöka axla min del av ansvaret på bästa sätt då jag inte har så stor erfarenhet när det kommer till festfixeri. Så idag ska jag, mellan varven av lek och umgänge med Jenny, fixa det ena och det andra för att kvällen ska bli så bra som möjligt, och etsa sig fast i folks huvuden som den bästa surströmmingsfesten på väldigt många år här i Abisko.