Fullt upp

Jag är medveten att min blogg ligger lite lågt nu och för att stilla mina läsares undran, why, så ska jag berätta.
Jag läser alltså Engelska A 30hp på Umeå Universitet. Detta innebär att jag läser på 100 procent. Läser jag inte för vokabulärtenta så är det för fonetik, och är det inte det så är det antingen realia, grammatik, litteratur och så vidare, och så vidare... Jag pluggar på minst 150 procent. Minst.
Med andra ord, jag har häcken full. Jag hoppas på överseende och lovar att återkomma så fort tiden finns. (och anledningen till att det finns tid nu är att jag ser Efterlyst och bloggar samtidigt, allt för att hinna med så mycket som möjligt.)

Flickan som lekte med elden

Lisbeth Salander, hårdare tjej blir det svårt att hitta.
Liksom ettan var den här filmen också väldigt bra, för att vara svensk, och jag ser med spänning fram emot tredje och sista filmen.

Hur gör du?

Jag bytte tandborste igår, anledningen till detta är att jag läste att man ska byta en gång i månaden. En gång i månaden, gör ni detta? Jag kan då direkt säga att min tandborste brukar vara längre än så...

Pepp!

Skulle ni möjligtvis råka se mig komma åkandes i en bil, i någon stad, stirrandes ut genom rutan med en eventuellt lite lätt tokig blick, ja då behöver ni inte vara rädda. Det är bara mitt gamla jag som försöker utveckla mig lite. Och detta genom att spana på alla möjliga sorters vägskyltar, och se om jag kan och förstår dom, eller snarare hur många jag kan från gång till gång. Jag tar baby steps, men någonstans måste man ju alltid börja...

Enögat

John frågade mig idag varför jag blundar med ett öga då jag dricker ur en flaska eller burk. Det gör jag väl inte alls var mitt svar på det hela, var av jag sen skulle ta en klunk vatten ur en flaska och just det, blundar med ett öga. Jäkligt frustrerande, mest för att John har upptäckt en sak om mig som jag inte visste själv. Sen spinner han även vidare på denna grej och berättar att Niklas, min bror, gör precis samma sak, och har alltid gjort.
Eftersom jag inte har ett klokt svar på detta enögda mysterium så passar jag frågan vidare till min bror. Varför gör vi detta? Är det ett familjearv eller bara ett tecken på att något är lite defekt hos oss?

En liten detalj bara

Tycker ni det är lika irriterande som mig när man plockar godis, typ Malaco - fiskar eller wienergum, och man alltid får de tråkiga färgerna i skopan. De tråkiga färgerna för mig är exempelvis gul och vit, och anledningen till att jag mobbar ut dessa är för dess blekhet och att de således inte ser så goda ut. Och alltid alltid alltid kommer de fula jävlarna ner i skopan för ett försök att smutsa ner påsen. Men vet ni, jag vinner. Ett - noll, till mig.

Man drar på smilebanden mer än en gång

Idag träffade jag Aron. Han är skåning och pratar grötigt. Jag pratar norrländska och han har svårt att förstå mig. Han är konstig. Men ack så rolig. Rent av underhållande.
Dagens bästa från Aron är att han ska skaffa hundvalp. Det ni inte vet om honom, ni som inte känner honom, är att han är som en valp själv och kommer aldrig kunna ta hand om en hund fullt ut, menar jag. Han menar annat. Och tiden får väl utvisa vem som har rätt...

För att det är schönt!

Nerifrån och upp. Duntofflor, mysbyxor och en mjuk, värmande Houdini.
Sen är jag trött också.

R.I.P

Patrick Swayze har nu somnat in och jag tycker det är väldigt tråkigt.
Om ni visste hur många gånger han har gett mig sina djupa blickar, dansat med sina vickande höfter för mig och sagt "Nobody puts Baby in the corner" för mig.
Jag älskar Dirty Dancing och Patrick, för hans medverkan i den. Utan honom hade filmen aldrig gett mig alla de bra stunder jag haft med den.

...

Det slog mig nu att jag i två av mina tre senaste inlägg har sålt in både Mio och TC, med slutklämmen "ni kommer inte att ångra er". But why?

Det lilla extra

Många timmar har jag spenderat på TC - främst jobbandes men även några timmar av dansande, minglande och drickande har det blivit. Och eftersom TC anses ligga topp tre av Umeås alla restauranger så är det ganska konstigt att jag inte spenderat fler timmar ätandes där. Igår såg jag dock till att det blev ändring på detta.
Jag och le love satt i dryga tre timmar och åt, rätt efter rätt efter rätt. Och det var sagolikt gott, för att inte säga trevligt.
Jag spisade Kalixlöjrom till förrätt, Lasagne (som för övrigt var den godaste jag någonsin ätit) till varmrätt och Crème Brûlé med rårörda hjortron till efterrätt. Sen var det knappt att kaffet gick ner.
Har ni vägarna förbi Umeå, eller bor här, och vill äta god mat till vettiga priser, för den mat ni får serverad, så besök TC. Ni kommer inte att ångra er!

Hallå?

Ikväll, under en bilfärd, såg jag och John ett par som kom bärandes på en soffa, mitt mellan två bostadsområden. Det såg väldigt studentigt ut. Typ, vi-har-köpt-soffa-men -har-inte-tillgång-till-bil-att-hämta-den-så-vi-bär-den-istället-studentigt. Och det såg väldigt jobbigt ut också, samt roligt, men det förstår ni säkert.
Jag behöver väl inte nämna för er att jag aldrig hade ställt upp på något liknande. Någonsin. Nej, jag tänkte väl det.

Något helt magiskt

Jag har ju glömt att berätta om mitt möte med världens, i särklass, skönaste soff-fåtölj.
Hade jag haft råd och plats skulle jag utan tvekan införskaffa detta mästerverk. Eller fan, hade jag haft råd hade jag gjort plats för den, utan tvekan. With no mercy.
Det är nästan så att ni måste besöka närmaste Mio-butik och provsitta. Ni kommer inte att ångra er.

Ett konstaterande

Otur i spel, tur i kärlek. Visst är det så man säger, för det stämmer verkligen. I alla fall när det kommer till mig.
Idag köpte jag fem (!) trisslotter. Och givetvis så fanns det inte en vinst på någon av dem. Helt otroligt surt. Det är nästan så att jag känner mig lurad. Jag menar, hur svårt ska det vara?! Men efter att ha läst på baksidan av lotten inser jag att det är ganska svårt att vinna, speciellt något av större värde. Alltså ska man ha jävligt tur om man gör det. Och det har ju bevisligen inte jag.

Whitney

Smålyssnar på hennes nya skiva, för att höra om det är nått att hänga i julgranen. Även fast låtarna inte tilltalar mig det minsta så gör hennes röst det, den nästan trollbinder. Och jag tänker på mamma. En bra känsla infinner sig.

But why

Jag vet inte om det bara är jag som drabbas av detta eller om ni också varit med om det, och om ni i så fall stör er på det lika mycket som mig.
Exempel: Ni hämtar ut ett recept på apoteket och får er produkt i en ask. Asken går att öppna från två håll, som oftast. Du öppnar från ena hållet och märker då att du valt sidan där pappret för beskrivningen ligger, och som ligger och i vägen för att ta ut produkten.
Du har alltså valt fel sida, anser jag. Och mitt problem är att jag alltid väljer fel sida vid dessa tillfällen och det stör mig nått kopiöst. Jag menar, man har en femtio-femtio-procents chans att välja rätt, och det blir alltid fel för mig. Varför?