Vill se, vill se, vill se!

Googlat - Tomhet

Men äntligen!

Älskad av få, hatad av de flesta. Ett stort misstag. Något att slänga i sjön. Smågrus.
På fredag försvinner femtioöringen som betalmedel. Ingen är gladare än jag!

Rulla rulla liten köttbulla

Ni ser kvällens middag. Hemmagjorda köttbullar i gräddsås, naturligtvis.

Vila

Helgen har varit otroligt lugn och mest spenderats i pyjamas med en bok i handen. Undantaget blev dock igår kväll då det blev oväntad utgång, nykter sådan. Och då kan man ju fråga sig, när ska man lära sig att det aldrig är kul att gå ut nykter, att det är lika bra att stanna hemma? Kvällen hade i och för sig en höjdpunkt, och det var att jag fick mig en liten pratstund med en kär vän från Piteå som var på spontanbesök. Samtalen sker alldeles för sällan nu men han finns i tankarna hur som.

...

Mitt knä lever fortfarande lite i chock efter två veckors intervalljogg. Jag tror att knät försöker göra någon form av protest men jag hoppas att vi ska bli vänner då jag nu tar det lugnare och nöjer mig med promenader, för nu.
Morgonens promenad var så där klassiskt höstfin. Strålande sol, fina färger och en väldigt klar luft. Jag tror att jag kan behöva den promenaden då jag snart ska möta tolv timmar på jobbet. Underbart.

Paus

Jag har varit för duktig för mitt eget bästa och min kropp säger nu ifrån. Mitt knä behöver en paus efter gårdagens intervallpass och det är väl bara att lyda. Så under helgen blir det ofrivillig vila men den verkar vara behövlig. Man ska lyssna på kroppen, den vet nog bäst själv.

Happy feet

Fossingarna har sitt på det torra de kommande säsongerna.

Salt

Kvällens nöje blev en sen bio. I brist på heta filmer så valde vi Salt, det kändes som ett vettigt alternativ. Filmen gick fort förbi så det får man väl ta som ett ganska bra betyg ändå, men inte var den speciellt överraskande. En klassisk pangpang - rulle a la Mrs. Jolie. Nothing more, nothing less.

High in the sky

Sett från balkongen, två luftballonger med passagerare som förmodligen njuter av höstsolen. Det ser ju väldigt trevligt ut, men jag hade aldrig vågat.

En stilla kväll

En kväll med datorn i knät, en kopp te på bordet, tända ljus och tvn visar "Lite sällskap". Och benen, dom är möra.

Klockan nio är det söndagsfilm. Jag tänker soffmys, hoppas kärleken är inne på samma spår.

Det finns hopp

Samma runda. Delvis motvind. Bättre tid - Intervallpass nummer två är avklarat.

Jag och Peppen

Ännu en gång en bild som säger mer än ord. Ni förstår säkert att måttbandet visar mitt tidigare omfång. Kanske inte så konstigt ändå att livet känns lite lättare nu...

In i dimman

06.50 begav jag mig ut i dimman för en morgonpromenad. Längst E4an rullade några bilar, men inte mer.

Joggen igår har satt sina spår men jag kan i alla fall gå upprätt och jag haltar inte.

Plötsligt händer det

Ikväll har jag gjort 2000 - talets största skräll.
Det är kanske inte någon direkt nyhet att jag ätit en ganska begränsad kost den senaste tiden, eller ja, det senaste året. Och jag kan väl inte heller förneka att mitt minskade intag av kolhydrater har gjort sin beskärda del med mig. Jag har gått från störst, till stor, till nu nått mellanaktigt.
Viktminskningen har skett utav bara farten och jag tänker inte speciellt mycket på det, oftast. Men ibland slår det mig att jag faktiskt minskat i omfång och det sker oftast när jag är i rörelse. Jag känner det på att jag har mer ork nu och större uthållighet.
Ikväll då jag skulle ta min kvällpromenad så tänkte jag, nu eller aldrig. Jag har nämligen den senaste tiden gått och smålurat på hur det skulle kännas att springa en sträcka nu jämfört med förr i tiden, och då snackar vi typ åttan på gympan, det var nog sist jag sprang. Så hippsvipps ökade jag mina steg i längd och fart och helt plötsligt sprang jag! Det var tungt och jobbigt, men betydligt lättare än vad jag minns det som.
En sak som jag alltid velat kunna göra är att springa en lite längre sträcka och orka med det, utan att behöva stanna upp på grund av att man har andnöd och transport till akuten känns nära. Idag har jag tagit första steget mot detta och jag är så otroligt nöjd. Från och med idag kan det bara bli bättre. Jag är på gång och jag är laddad!
Plötsligt händer det. Man gör nått man aldrig trodde man skulle kunna, eller orka, göra. Idag tog jag en intervallrunda med gång/löpning. Helt jäkla otroligt.

Och just det, nu är jag tillbaka.