Plötsligt händer det

Ikväll har jag gjort 2000 - talets största skräll.
Det är kanske inte någon direkt nyhet att jag ätit en ganska begränsad kost den senaste tiden, eller ja, det senaste året. Och jag kan väl inte heller förneka att mitt minskade intag av kolhydrater har gjort sin beskärda del med mig. Jag har gått från störst, till stor, till nu nått mellanaktigt.
Viktminskningen har skett utav bara farten och jag tänker inte speciellt mycket på det, oftast. Men ibland slår det mig att jag faktiskt minskat i omfång och det sker oftast när jag är i rörelse. Jag känner det på att jag har mer ork nu och större uthållighet.
Ikväll då jag skulle ta min kvällpromenad så tänkte jag, nu eller aldrig. Jag har nämligen den senaste tiden gått och smålurat på hur det skulle kännas att springa en sträcka nu jämfört med förr i tiden, och då snackar vi typ åttan på gympan, det var nog sist jag sprang. Så hippsvipps ökade jag mina steg i längd och fart och helt plötsligt sprang jag! Det var tungt och jobbigt, men betydligt lättare än vad jag minns det som.
En sak som jag alltid velat kunna göra är att springa en lite längre sträcka och orka med det, utan att behöva stanna upp på grund av att man har andnöd och transport till akuten känns nära. Idag har jag tagit första steget mot detta och jag är så otroligt nöjd. Från och med idag kan det bara bli bättre. Jag är på gång och jag är laddad!
Plötsligt händer det. Man gör nått man aldrig trodde man skulle kunna, eller orka, göra. Idag tog jag en intervallrunda med gång/löpning. Helt jäkla otroligt.

Och just det, nu är jag tillbaka.