Grönt är skönt

Det är grönt ute. Sommargrönt.

Jag har än en gång blivit gräsänka, i två veckor framåt.

Men det är grönt ute. Idag ska jag shoppa passande till det sommargröna.

Kulturhelg

Ännu en jobbhelg har passerat, relativt smärtfritt.

Jag gjorde mitt första officiella barpass igår och även detta klarade jag relativt smärtfritt. Mest smärta stod nog mina ben och fötter för efter två långa dagar på jobbet.

Mitt jobb är mitt jobb men det är mina kollegor som gör det till ett bra jobb.

När allt känns perfekt

Kärleken har återvänt. Det är måndag och jag är ledig. Ute regnar det.

Dagen kan med andra ord bli den bästa på länge.

Sinnesro

Lördag. Imorse ringde väckaren åtta nollnoll och halv tio befann jag mig på spinningpass. Utmattande jobbigt men fruktansvärt härligt efteråt.

Nu ligger jag i soffan och planerar att fortsätta med detta större delen av dagen och kvällen. Återhämtning. Känna träningsvärk och vila.

I längtans tider

För ganska exakt elva dagar sedan åkte min käre sambo på jobb i Skellefteå. Under fjorton dagar ska han jobba häcken av sig och tjäna kosing efter detta.

Dag ett, två och tre var inte så farliga - att längta efter varandra kan inte skada ett förhållande, tvärt om. Dag fyra och fem blev lite mer jobbiga - kramas ska man göra varje dag. Dag fem och framåt, alltså till nutid och tre dagar till, känns oändliga. Nu är det inte kul längre.

Ge mig söndag och det är illa kvickt! Jag vill ge, och få, kramar för fjorton dagars frånvaro!

För exakt sju dagar sedan gick jag på mitt första pass någonsin. Step up. Idag, en vecka senare, gick jag på mitt andra. Den här gången provade jag på spinning.

Jag blev uppskrämd innan att jag förmodligen inte kommer kunna föda barn efter 45 minuter på sadeln, men passet kändes bra och jag är säker på att ett barn skulle kunna födas idag, men imorgon vette tusan. Träningsvärken lär säkert smyga sig på.

Spinningen var i alla fall ett helt okej pass. Svetten lackade och glädjeruset infann sig efteråt.

Jag ger mig en klapp på axeln och känner mig riktigt duktig!

Ett historiskt ögonblick

Jag är tjugosex år gammal och idag gjorde jag nått som jag aldrig trodde att jag skulle göra, eller våga. Jag gick på ett gruppträningspass, ensam (!), och jag tog mig igenom 60 minuter utan större problem. Det kanske inte var det mest graciösa då det var lite svårt att hänga med i alla steg, men ge mig ett par gånger så är jag där!

Svetten lackade så det stod härliga till men I don't give a shit! Då jag cyklade hem kände jag mig bättre än på mycket länge! Lyckorus!