Julen har kommit och gått.
Julafton var lugn, juldagen var medium well och annandagen var inget annat än kaotisk. Men nu är det snart över och med nyårsafton om någon dag så är det hela förbi sen. Smärtfritt.
Klappar? Jodå. Den mest speciella och kanske once in a lifetime- upplevelsen var en "maid of honor"- invite. Otroligt stort.

Dan före dopparedan!
Check för bak gånger två samt att min första Jansson är gjord!
Nu dricker jag en välförtjänt bärtz i soffan. Jag är redo för morgondagen.

Till pappa.

 Jag tänker på dig då jag hör den här låten. 

Kommer du ihåg hur den alltid spelades då vi åkte bil tillsammans?

Love you!

I år är julen speciell på olika sätt, men vad bryr jag mig egentligen om det, julen har de senaste tolv åren inte varit vad det en gång var.
Som lite var julen det bästa av det bästa. Kvällen innan julafton var magisk. Julmaten förberddes, knäck kokades, klappar slogs in och det var allmänt julemys. Sömnen till julaftonsmorgonen var knapp då nyfikenheten på vilka klappar som låg under granen var för stor. Och julafton var en total glädje med den lilla men befintliga familjen.
En dag hände något som förändrade allt för all framtid och i och med det så är julen inte lika magisk längre. Verkligheten kom ikapp. Liten var tvungen att bli stor. Och så vidare.
I år firas inte ens julen i Piteå. För första gången under mitt 27- åriga liv ska jag spendera julen utanför hemmaplan, fast på en annan hemmaplan. Umeå och Bangatan hägrar. En alternativ jul som kanske för med sig nått gott med nya traditioner.
Jag har ett öppet sinne inför den 24e för jag vet att det inte kan bli som förut. Men det kan inte heller bli sämre på något sätt.
Julen, jag är redo. Kom och ta mig!

Kära tomten...

Everything will be okay

in the end

If it's not okay

it's not the end

(unknown)

Idag har jag bakat saffransbullar- 39 stycken för att vara exakt. Jag antar att det var ett försök från min sida att få sig lite julfeeling, då den visar total frånvaro, och med mindre än två veckor till julafton känns det som det vore på sin tid att den dök upp. Med snöflingor dalandes från himlen dagen lång, saffranslukt i lägenheten och bra musik i högtalarna så lyckades jag hyffsat ändå.

Sanna, dessa finns att hämtas på fabriken imorgon.

Ikväll var det musikalisk magi på Idun. Timbuktu var där. Och han levererade. Stort.

Hej, fredag!

Med näst intill exakt två veckor kvar till julafton så är det ganska svårt att inte tänka julklappar. Främst vad som ska köpas, hur det ska köpas och om det kommer vara uppskattat och rätt. När det gäller vad som önskas så är det inga konstigheter för min egen del. Jag önskar mig ett dubbelt duntäcke samt en hårtork. Torken jag har, som är ungefär tio år gammal, ihopfällbar och näst intill utbränd, skulle behöva bytas ut. Så, kära tomten...

Ikväll spelade Veronica Maggio på Folkets Hus. Jag lyckades smita iväg och fick se tre fantastiska låtar med henne. Ren och skär glädje.
På lördag besöker Timbuktu det ovannämnda huset och detta tänkte jag njuta av, hela konserten denna gången.

Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Åh.

Snön ligger på marken. Jag ligger i sängen.
Idag åker cykeln in i förrådet, på vintervila. Fötterna får bära mig i vinter, i storm och solsken.
Snö- ljus- terapi. Man kan ju hoppas.

Att ligga och fundera på saker mitt i natten är otroligt dumt, men svårt att undvika i vissa lägen.
Jobbhelgen är avklarad. Två veckor till nästa, sen är det jul.
Jul. Jul. Jul.
Det spöregnar ute. Jag hoppas på att smattret ska söva mig.