I år är julen speciell på olika sätt, men vad bryr jag mig egentligen om det, julen har de senaste tolv åren inte varit vad det en gång var.
Som lite var julen det bästa av det bästa. Kvällen innan julafton var magisk. Julmaten förberddes, knäck kokades, klappar slogs in och det var allmänt julemys. Sömnen till julaftonsmorgonen var knapp då nyfikenheten på vilka klappar som låg under granen var för stor. Och julafton var en total glädje med den lilla men befintliga familjen.
En dag hände något som förändrade allt för all framtid och i och med det så är julen inte lika magisk längre. Verkligheten kom ikapp. Liten var tvungen att bli stor. Och så vidare.
I år firas inte ens julen i Piteå. För första gången under mitt 27- åriga liv ska jag spendera julen utanför hemmaplan, fast på en annan hemmaplan. Umeå och Bangatan hägrar. En alternativ jul som kanske för med sig nått gott med nya traditioner.
Jag har ett öppet sinne inför den 24e för jag vet att det inte kan bli som förut. Men det kan inte heller bli sämre på något sätt.
Julen, jag är redo. Kom och ta mig!