With me, myself and I

För ett antal år sedan så var känslan av ensamhet en stor jävla ångest. Tanken över att behöva spendera några timmar ensam, enbart med mig själv, gjorde att en sorts panikkänsla trängde sig på. Men med åren blir man starkare, eller hur? Nu har det gått några år. Jag har jobbat några säsonger i Abisko vilket bidrar till ett väldigt speciellt liv. Det finns mycket tid för att umgås på lediga timmar, bara att låta dörren stå öppen, men även mycket tid att spendera själv om man vill. Tiden för mig själv där uppe har gjort mig gott, och gett mer styrka. Jag har utvecklats som människa och känner mig starkare. Inte illa. Och ikväll sitter jag framför TVn, helt ensam, har lagat en god middag och jag bara myser. Att vara med mig själv känns just nu helt perfekt.