Invalido

I måndags, under introduktionen till den nya kursen, kände jag att ryggen började smärta väldigt mycket. Bara sådär. När jag kom hem fortsatte det och smärtan bara ökade och spred sig, från en punkt på höger-nedre-sida av ryggen till hela nedre ryggen.
Under tisdagen hade det inte blivit bättre, vilket var min förhoppning, utan tvärt om. Det värkte konstant, jag hade svårt att röra mig och var sned i kroppen som tornet i Pisa.
På onsdag morgon var jag väldigt snabb att ringa till en naprapat och på förmiddagen hade jag turen att få besöka honom. Han insåg snabbt, som jag, att det inte stod rätt till och började värma, böja, känna, knäcka och köra elektricitet i ryggen. Väl hemma igen kändes det bra i cirka fem minuter och sen började det smärta mer än någonsin. Och jag blev snedare än någonsin. Jag grät av smärta, det säger en del. Hela dagen och kvällen var jag placerad i horisontellt läge i försök att hitta en position som inte gjorde så ont, vilket var omöjligt. Men idag känns det inte lika illa, jag behöver i alla fall inte gråta av att smärtan är så stor. Men jag fortsätter med det horisontella, helst i fosterställning. Imorgon ska jag tillbaka till naprapaten och jag hoppas verkligen att det inte kommer kännas lika illa efter det besöket för då vette tusan alltså.
Min rekommendation till er: Undvik ryggskott.